Jag och alkoholen

Alkoholen tog mig igenom de värsta åren. Åren mellan gymnasiet och L. Jag säger inte att hon gjorde mig till nykterist; det skulle krävas mer än så. Men jag behöver inte alkoholen för att avvärja självmordsattacker längre. Dricker jag nu så är det enbart för att lysa upp dagarna och få igång cirkulationen och motivationen. Det har ingenting med depression att göra. Alkoholen gör mig till ett geni. En halvgud. Jag skrattar västvärlden och dess vansinniga arkitekter upp i ansiktet och den vänder sig bort i skam och sjunker in i komplexen. Det är ombytta roller nu. Det här är annat än åttiotalet. När jag känner behov av att tänka klart så håller jag upp. Det är så enkelt.