Se om jag bryr mig

Se om jag bryr mig
var mitt tysta mantra
genom gymnasiet
ända ut på gatorna.
Se om jag bryr mig
exakt hur mycket jag bryr mig.
Klart jag gjorde.
Klart jag låg ensam kvar
och slog skallen mot parketten
natt
efter natt
efter natt.

Å andra sidan
hade jag redan lärt mig
att känna igen mina fiender
trots det uppenbara handikappet
att jag aldrig
kom ihåg
deras ansikten.
Jag såg dem aldrig i ögonen.
De såg mig aldrig i ögonen.
Först nu senare anar jag varför.